Varför säger nog några medan andra säger äntligen.
Varför?
Några
säger nog det medan andra säger: äntligen.
Jag
har bestämt mig för att inte kandidera till några poster i valet 2022.
Det
är inte en spontan och ilsken gest utan eftertänksamhet och medvetenhet, tvärt
om, det har varit noggrant funderande under hela detta år. Jag har varit aktiv
inom politiken på kommunalt plan sedan folkomröstningen om simhallen, den fick
mig att engagera mig.
Jag
har gjort många roliga saker, invigt massor av saker, varit inblandad i
utveckling, avveckling och inventioner för framtiden. Det finns inget annat
yrke (eller vad man vill kalla det) som man kan göra allt detta.
Hundrastgårdar, skatepark, parkourpark och idrottsplatser, sportläger och
e-sportläger, jag har haft nämnd i frack och i jeans, varit i Auschwitz med
unga och hjälpt äldre med boulebana och ute gym, spår- och leder programmet med
ridstigar, digitaliserat biografen i Gustavsbergsteatern, föreningshus vid
Ingarö IP, funkisridning, digitaliserandet av bilderna i kommunarkivet och
”livet är en fest” på Grisslinge.
Jag
har upplevt fem kommundirektörer Magnus Hedenfalk, Stellan Folkesson, Camilla
Broo, Fredrik Nornvall och nu senast Cecilia Lejon och fler kommunalråd och
politiker från olika partier än jag ids räkna upp.
Jag
har haft förmånen att träffa människor från alla delar av landet och i alla
delar av livet, från nyfödda till årsrika. För att inte tala om dom från andra
länder. Alltid har jag haft partiet och liberalismens bästa för ögonen. Och
alltid velat hjälpa där jag har kunnat.
Men.
Politik sliter. För politik bygger på konflikt. Konflikter internt i ditt
parti. Konflikter med dina samarbetspartier. Konflikter med andra partier. Konflikter
med medborgare. För att orka med alla konflikter och kunna vända dem till något
positivt, måste du dels tro på ditt parti och glöda.
Politik
är en lagsport också. En lagsport där du vet och nästan förväntar dig att
motståndaren skall sparka dig på smalbenet, problemet är när dina medspelare
gör detsamma. Då börjar det förlora sin charm och lämnar gärna en besk smak i
munnen.
Mitt
beslut har vuxit fram under lång tid. Det har inte varit lätt eftersom jag
älskar politiken och jag älskar debatten och involvera men jag har kommit fram
till att jag inte orkar en valrörelse och en mandatperiod till.
Jag
vill lämna över till yngre förmågor att i nästa mandatperiod hålla fanan högt,
prata liberalismen och liberala värden. Framtiden tillhör ungdomen.
Självklart
så har mitt partis glidning högerut också bidragit till mitt beslut att inte
kandidera men jag är helt övertygad om att om vi skall hålla kvar liberalerna
som ett parti med liberala värderingar kan det bara göras inifrån. Det går inte
påverka om man står utanför och grinar.
Kommentarer