Har tjänstemän ansvar?
När man sitter som fritidspolitiker så är det svårt, ofta.
I nämndarbetet är det få personer som har tid eller möjlighet att grundligt sätta sig in i alla ärenden. Det begärs att man skall sätta sig in i olika ärenden och ofta ha en
grundläggande insikt i ett komplicerat lagutrymme.
Ofta är man utlämnad till tjänstemän som kommer fram med olika förslag eller utredning som stödjer eller avvisar en fråga och
ibland måste man granska dom ner i sömmarna för att hitta misstag eller i alla
fall kunna ställa rätt frågor till tjänstemannen för svar. För en fritidspolitiker är det ofta en överväldigande uppgift.
Ibland är man utlämnad till andra politiker som ibland har sin egen agenda
vilket gör att man måste väga deras ord på guldvåg. Kort sagt, det är svårt, en
djungel.
Jag skall passa på och vara tydlig,
jag anser att tjänstemän som har ett stort ansvar också måste åtföljas av konsekvenser
vid felaktigheter.
Om ett beslut blir fel är det en
politiker som blir tjärad, rullad i fjädrar och kastad ut ur kommunen. Ofta påhejad av medier, sociala och andra.
Oegentligheter och fel i offentlig förvaltning måste få konsekvenser, i
Riksdagen härförleden ville en majoritet av ledamöterna inte det, bland andra en röst från
Vildarnas Part. De vill alltså inte att felaktigheter av tjänstemän skall få
konsekvenser mer än idag. Hur tänkte dom då egentligen?
Att de som arbetar i det allmännas tjänst ska ha
ansvar för sina handlingar borde vara självklart. De har stor makt och hanterar
våra skattepengar. Tjänstemän som begår stora fel ska inte kunna fortsätta att
göra det. Konsekvenser.
Ansvaret är såklart politikerns men om man fattar ett beslut på ett felaktigt underlag
kommer tjänstemannen i princip alltid undan. Det är inte rätt.
Som exempel, när det gäller upphandlingar är det svårt att ifrågasätta en
expert med många års erfarenhet och utbildning i upphandling,
socialtjänsten likaså, där finns dedikerade och välutbildade personer och då är
det svårt att ifrågasätta.
Men om det blir fel med en upphandling eller ett socialnämndsbeslut så är de
politiker som korsfästs för att man litade på tjänstemannens professionella
svar eller inlägg på beslutet.
Det är inte rätt.
Ansvaret ligger hos politikerna men konsekvenserna för ett felaktigt beslut baserat på felaktiga eller dåliga underlag måste, minst, vara delat.
Det finns förstås inget "vildarnas parti" utan jag använder den termen löst för att åskådliggöra tragiken i deras handlande.
DS
Kommentarer