Mitzi har dött

För flera år sedan kom Mitzi in i min familjs liv.
Vi vet egentligen inget om henne.
Inte hur gammal hon var.
Inte hennes första namn, ingenting.
Men genast hittade hon en plats i våra hjärtan.
Även när hon, mot slutet, kunde väcka mig fler gånger per natt för att äta så älskade jag henne.

Nu har hon lämnat oss efter en tids sjukdom.
Jag har tillbringat eftermiddagen med att gråta och kramas, sörja och skratta men framförallt minnas och glädjas över den tid vi fick med Mitzi.

Hon hade levt ett tufft liv tidigare men nu, på sitt livs höst, fick hon det lugnare.
Hon dog med min sambo och min son omkring sig, trygg och älskad.

Eftersom vår bil blev stulen i helgen, hittad och körd direkt till skroten, så tycker min son att "-nu har farmor både en bil och en katt".