Min sons skola brann del 2

Nu har jag samlat mig.

På onsdagens möte med kommunstyrelsen skulle detta ärende komma up. Jag såg fram mot det med spänning eftersom det är min bäby (eller bejbi).

Det fanns i mina ögon ingen anledning till oro, men där bedrog jag mig.

Representanten för arbetarklassen, Västerpartiet, ville återremittera ärendet eftersom det inte hade kommit till kommunstyrelsen via en eller annan utredning som han ville det skulle gå. Ni kan juh alla dömma av min besvikelse för att inte säga förvåning.

På detta ärende är hastigheten avgörande eftersom massa elever behöver ha sin gympasal och matsal, lärarna behöver administrativa utrymmen och skolans fantastiska kock (eller kokerska) behöver sitt kök.

Det tyckte uppenbarligen inte Vänsterpartiet. Han ville begrava förslaget och möjligheten i en utredning.

Yvonne från miljöpartiet verkade direkt älska förslaget och förbättrade det med ett tiläggsförslag.

All heder till Yvonne och miljöpartiet.

Ärendet gick igenom ganska enkelt trots allt.

Nu kommer det upp i styrelsen för fastighetsbolaget på deras December möte.

Det viktiga är hastighet.

Vi måste snarast bygga deras lokaler och det måste bli med deras framtid för ögonen, deras ekologi och deras liv. Inte vårt och vår politik.



bilden har jag lånat från zazzle.com

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Igår var det fin fint, idag är det blää

Skyddsrum

Balanskonstnär