söndag 6 juni 2010

Levande minnen.

Det är en konstig rubrik, jag vet.
Men detta kommer att bli ett levande minne för mig.
Det har inte med kungen eller den 6/6 att göra.
Det är en bit mer jordnära.
Kenneth är kille precis som du och jag men han slåss varje dag. Varje dag kämpar han mot en stor väderkvarn. Som en annan Don Quijote slåss han mot försäkringskassan och likt Don Quijote så är det lika svårt och tröstlöst.
Men Kenneth kämpar på.
Jag förstår att all hans energi kommer från två batterier som heter Jack och Joel.

Jag skulle vilja skicka en lite undran till den eller de handläggare som gömmer sig bakom förlegade rutiner och regler, som inte vågar ta egna beslut som skulle, för en billig peng, förenkla och underlätta för 4 personer.
Varför?
Varför måste ni säga att "reglerna är si eller så därför kan vi inte göra ditt liv enkelt"?
Kan ni inte bara säga " w00t? detta funkar inte, du jag kollar med min chef så kommer jag tillbaka till dig. Detta måste vi ändra på, detta måste gå att lösa".

Försäkringskassa går från att vara ett redskap där man kunde söka hjälp i livets värsta stunder till att ha blivit ett tortyrredskap.

För ned ri ngs ka ssan
Förnedringskassan.
Jag bugar för Kenneth och hans familj.
Åt förnedringskassan, inte ens en blick.

Det verkar som om försäkringskassan borde göras om? Eller kanske borde alla handläggare gå en kurs i medmänsklighet?
Vad kan man göra?
Annat än att buga för Kenneth och familj.

2 kommentarer:

Kenneth Ehrnstedt sa...

Tack för dom väldigt vänliga orden Fredrik, den verkliga hjälten heter dock Karolina och är fru till mig och mamma till Jack och Joel, jag syns och hörs bara mer:-)

Hur som helst ska du att ett hjärtligt stort tack för att du ägnade oss dessa rader på din blogg.

Kenneth Ehrnstedt sa...

För din info kan jag också säga att skälet till att FK gör så här är en gammal dom i Hovrätt eller HD där FK fick kritik för att de tog familjehänsyn iställer för att bedöma individen. Det gällde dock något helt annat men sen dess så bedömer de istället individen i alla lägen så det blir fel även när de försöker göra rätt. Det är alltså på eller av åt ena eller andra hållet oavsett situation. Det fantastiska är att hon som uttalr sig är verksamhetsutvecklare och istället för att göra just det, utveckla verksamheten och rätta till tokerierna så säger hon att "vi behöver nya riktlinjer", så någon anna ska utveckla hennes verksamhet, puh.

Problemet i sig skulle också kunna lösas enkelt om politikerna i landstinget bestämde sig för att bältet som behövs och finns på hjälpmedelscentralen också fick användas i den här situationen, nu får det bara användas av rullstolsbundna som har svårt att hålla bålen upprätt.

Så hos FK måste man ha behov av en ombyggd bil för att få bältet och hos Stockholms läns landsting måste man ha behov av rullstol för att få bältet, inga andra göre sig just nu besvär oavsett om behov finns eller ej.