Lars Wilks, uppföljaren.
Jag känner att jag kanske utryckte mig dåligt och otydligt i mitt förra inlägg. I alla fall har ett par mejl och ett telefonsamtal sagt mig det. Därför väljer jag att posta ett klargörande. Jag är INTE emot yttrandefriheten. Jag anser att alla har rätt till en åsikt även om jag ibland inte kan förstå den. Vad jag har problem med är när man, som jag uppfattar det, cyniskt missbrukar yttrandefriheten i eget syfte. För det är så jag uppfattar vad Wilks gör. Man kan säkert påstå att "som konstnär skall man prova gränser och det är det Wilks gör vad det gäller yttrandefriheten." Det kanske är så. Konstnärer skall kanske testa gränser för vad som är bra/dåligt, lagligt/olagligt, smakligt/osmakligt eller snyggt/fult. Det kanske skall vara så att en konstnär är branbrytande och ligger i framkanten, producerar konst som ingen förstår och kallar oss andra för "märkliga". Det kanske är så att Lars Wilks konst är så fantastisk så jag inte ser storheten hos den. Men jag tvivlar....
