Jag bor vid en brottsplats.
Varje dag, flera gånger om dagen faktiskt, ser jag brott som begås. Om jag förstår saken rätt så bedömer jag att påföljden för dessa brott är allt från böter till i vissa fall fängelse.
Nu har vår katt dött till följd av dessa brott, troligen i alla fall eftersom ingen har sett det inträffade och ingen har tagit på sig brottet.
Jag pratar om fortkörningen på Skeviksvägen i Gustavsberg. 15 meter från en lekplats far bilister fram som om djävulen själv var efter dom, i vissa fall.
Ibland går det fort, oerhört fort. Och vägen är rak och fin. Men det är fortfarande farligt för alla runtomkring. Alla barn som leker på lekplatsen, alla som promenerar på gångstigen eller cyklar på cykelbanan.
Jag tror att det finns två typer som kör fort på denna vägen: den första är de testosteron stinna varelser som far runt med dunkande musik i ett desperat och förtvivlat försök att imponera på tjejjer. Den andra är de som har förvekligat sig själva och köpt en cabriolet och far runt i ett desperat och förtvivlat försök att hitta dels sin hårlinje, dels sin platta mage och dels sin ungdom.
Begge grupper av fortkörare är lika patetiska och borde veta bättre.
Vår katt Flisan blev påkörd och dödad på Skeviksvägen.
N ringde mig på söndags morgon och grät och bad mig komma och kolla om det verkligen var vår älskade, blyga, skygga och kramgoa katt som låg vid vägkanten.
Det var det.
Någon, föraren, passageraren eller en förbipasserande, hade lagt en plastpåse med en tillpattad BiB med vin i bredvid. Någon (samma person?) hade tagit av henne halsbandet och kanske velat leta efter ett telefonnummer eller något. Flera personer ringer polisen.
När jag kom dit och började försöka få ner Flisan i en plastpåse för att få bort henne stannade en granne från Flugsnapparvägen till, han joggade, och hjälpte. Han såg att jag satt och grät vid vägkanten och försökte baxa ner Flisan i påsen. Han hjälpte till och för det är jag tacksam.
Vi tog Flisan till ett ställe i skogen där vi alla trodde att hon skulle ha trivs och begravde henne under en tuva.
Jag skyller ingen för min katts död. Eftertsom jag inte såg händelsen.
För ett par veckor sedan satt jag och tänkte på hastigheten och att jag skulle skriva om det på bloggen men då gjorde jag inte det.
Sakta ner.
Denna gången var det en skygg och blyg katt som hette Flisan. Vem blir det nästa gång?
Kommentarer