Kultur är just det, kul.
Jag har spelat dataspel väldigt länge oftast var det DoD, för den initierade kan jag säga att jag spelade CS lååångt innan steam fanns, jag spelar fortfarande olika spel, numer är det främst stragtegispel. På den gamla goda tiden kallades jag "Maddog" och umgicks med "husmusen", "tropi", "Apax" , "figge" , "arse" och "antrax" och många många fler, alla via nätet.
Häromdagen såg jag att Dreamhack, som är en av världens största LAN events (data festival) skall beläggas med fullständig moms eftersom det inte ses som en kulturverksamhet.
Tidigare har jag flaggat för att dataspelbranchen borde belönas med ett eget pris av samma typ som musikbranchen har haft i flera år. Det är orimligt att den branchen som vars ena aktör DICE ensamt omsätter mer än alla svenska bokförlags export av böcker och rättigheter, inklusive Stieg Larsson, inte anses för att vara kultur. 80 procent av svenskarna spelar dataspel men det anses inte som en folkrörelse. Att den branchen inte har ett eget pris där man premierar olika produkter, på samma sätt som grammin är för musiker, verkar vara en miss.
Att inte låta datorspelande konkurrera på samma villkor som annan kultur är inte bara orättvist utan hämmande.
Datorspelande är en del av den nutida kulturen och dataspelen är en del av den nutida kulturen. Vi kan inte straffa ut den delen av svensk kulturyttring genom att beskatta deras/våra festivaler till döds. För ett modernt Sverige med en levande kultur är en levande och vibrerande dataspelscen livsviktig.
Vem vet vilka framtida enterprenörer som döljs bland de tusentals, ofta tiotusentals, deltagare på dreamhack varje år?
Hanif Bali skriver på SvD.
Jesper Svensson har i mina ögon en märklig uppfattning.
Savhammar har sett ljuset.
Häromdagen såg jag att Dreamhack, som är en av världens största LAN events (data festival) skall beläggas med fullständig moms eftersom det inte ses som en kulturverksamhet.
Tidigare har jag flaggat för att dataspelbranchen borde belönas med ett eget pris av samma typ som musikbranchen har haft i flera år. Det är orimligt att den branchen som vars ena aktör DICE ensamt omsätter mer än alla svenska bokförlags export av böcker och rättigheter, inklusive Stieg Larsson, inte anses för att vara kultur. 80 procent av svenskarna spelar dataspel men det anses inte som en folkrörelse. Att den branchen inte har ett eget pris där man premierar olika produkter, på samma sätt som grammin är för musiker, verkar vara en miss.
Att inte låta datorspelande konkurrera på samma villkor som annan kultur är inte bara orättvist utan hämmande.
Datorspelande är en del av den nutida kulturen och dataspelen är en del av den nutida kulturen. Vi kan inte straffa ut den delen av svensk kulturyttring genom att beskatta deras/våra festivaler till döds. För ett modernt Sverige med en levande kultur är en levande och vibrerande dataspelscen livsviktig.
Vem vet vilka framtida enterprenörer som döljs bland de tusentals, ofta tiotusentals, deltagare på dreamhack varje år?
Hanif Bali skriver på SvD.
Jesper Svensson har i mina ögon en märklig uppfattning.
Savhammar har sett ljuset.
Kommentarer
håller jag inte med om, tycker till och med att det är en ganska rejäl överdrift. Däremot att dataspel är lika mycket kultur
som annan kultur är jag helt enig med dig om. Det verkar som att viss kultur (ofta olönsam och använd av några få) är viktigare än annan livskraftigt kultur som är poulär bland många. Kulturvärlden är en ibland direkt vedervärdig snobbismkälla.
Gällande momssatser så är det ett kosntigt sätt att betrakta kultur, vad är en snaps till midsommarsillen om inte kultur? Lägre moms? Skulle inte tro det.
Jo jag tycker nog att det är viktigt att en levande dataspelsscen finns. Och jag tycker att den är viktg eftersom den är framtiden. Om vi inte låter dagens kulturyttringar visa sig och växa, eller dö, så blir det stiltje i kulturen och bara rundgång.