Sven-Otto Littorin.
Igår avgick Sven-Otto Littorin med en känga till journalister. Han berättade att hans barn hade blivit uppringda i olika situationer av pressen för att få kommentarer om hans sjukhusvistelse osv.
Expressen idag har en notis om vad som har hänt med Sven-otto och hans skillsmässa men mest som en bakgrund till avhoppet, inget mer. Men aftonbladet slår sig för bröstet och säger, underförstått, att det var tack vare dem som Sven-Otto avgick. Dom har fått information om ett eller annat brott, med fängelse på straff skalan, som han skall ha gjort under valrörelsen 2006. Allvarligt, javisst men ge era saker till polisen som får utreda allt....
När drevet går är det inget roligt.
När drevet går är man ganska liten, kan jag tro.
När drevet går vill man bara försvinna.
När den tredje stadsmakten granskar en makthavare så är det bra och det är som det skall vara tycker jag. Även om det finns flera exempel genom åren där det definitivt har gått för långt, inte bara för politiker utan även för "kändisar". Pigge Werkelin berättade igår i TV (c:a 14 minuter in i inslaget) hur han på väg ut ur kyrkan efter att ha jordfäst sin hustru och sina 2 barn såg en löpsedel från Expressen kvällstidning där det stod "PIGGE SÖKER NY FRU". Inte smakligt nån stanns alls.
Igår på TV var det en paneldebatt, hållen av en journalist känd för sina avslöjande reportage, med ett par politker och ett par chefsredaktörer.
Chefsredaktörerna slog ifrån sig och sa att "vi skulle minsann aldrig göra det eller det eller det" Det som de alla missar är vad man gör när inte det är en tidning utan det är alla på en gång?
Var går gränsen för journalistik?
Var går gränsen för mediabevakning?
Finns dessa?
Sen kommer den eviga frågan. Vem skall granska granskarna? Om man lyckas få rätt mot en tidning så trycks en ursäkt på en sådan plats i tidningen att det nästan blir ett skämt.
Vem skall bevaka och granska granskarna? Självransakan kanske?
Jag vet inte, det är inte ett alternativ med en "bevakare"...... men visst vore det tilltalande med mer självsanering eller självransakan?
Expressen idag har en notis om vad som har hänt med Sven-otto och hans skillsmässa men mest som en bakgrund till avhoppet, inget mer. Men aftonbladet slår sig för bröstet och säger, underförstått, att det var tack vare dem som Sven-Otto avgick. Dom har fått information om ett eller annat brott, med fängelse på straff skalan, som han skall ha gjort under valrörelsen 2006. Allvarligt, javisst men ge era saker till polisen som får utreda allt....
När drevet går är det inget roligt.
När drevet går är man ganska liten, kan jag tro.
När drevet går vill man bara försvinna.
När den tredje stadsmakten granskar en makthavare så är det bra och det är som det skall vara tycker jag. Även om det finns flera exempel genom åren där det definitivt har gått för långt, inte bara för politiker utan även för "kändisar". Pigge Werkelin berättade igår i TV (c:a 14 minuter in i inslaget) hur han på väg ut ur kyrkan efter att ha jordfäst sin hustru och sina 2 barn såg en löpsedel från Expressen kvällstidning där det stod "PIGGE SÖKER NY FRU". Inte smakligt nån stanns alls.
Igår på TV var det en paneldebatt, hållen av en journalist känd för sina avslöjande reportage, med ett par politker och ett par chefsredaktörer.
Chefsredaktörerna slog ifrån sig och sa att "vi skulle minsann aldrig göra det eller det eller det" Det som de alla missar är vad man gör när inte det är en tidning utan det är alla på en gång?
Var går gränsen för journalistik?
Var går gränsen för mediabevakning?
Finns dessa?
Sen kommer den eviga frågan. Vem skall granska granskarna? Om man lyckas få rätt mot en tidning så trycks en ursäkt på en sådan plats i tidningen att det nästan blir ett skämt.
Vem skall bevaka och granska granskarna? Självransakan kanske?
Jag vet inte, det är inte ett alternativ med en "bevakare"...... men visst vore det tilltalande med mer självsanering eller självransakan?
Kommentarer
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/07/littorins-avhopp-visar-behovet-av.html
OCH:
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/07/media-politiker-och-integritet.html
(naturligtvis betalar din man sin del av barnens kostnader)
Jag vet inte om du vet att jag lever i ett samboförhållande, ett hetero sådant.
Däremot så är det kanske så att vad du menar är "Kärlek kostar alltid, det är bara valutan som ändras"?