lördag 1 maj 2010

1:sta Maj

Idag är Första maj, det är arbetarnas dag.

Idag skall alla arbetara i alla länder förena sig. Men jag då? Är inte jag arbetare, jag passar inte in i deras tåg med deras paroller..... särskilt inte ett valår.

För att förstå första maj måste man förstå historien tycker jag.

Wikipedia, jag vet det är inte en absolut sanning men en början, står det att läsa en massa saker.

"Första maj är arbetarrörelsens internationella högtidsdag som firas sedan 1890 på initiativ av Andra internationalen, bland annat till åminnelse av Haymarketmassakern 1886. Denna dag firas runt om i världen av olika vänsterorganisationer, partier och fackföreningar med demonstrationer och möten."

Jaha, det var intressant att läsa. Men vad är en arbetare då?

Jan Dolk har berätttat lite om sin syn på vad en arbetare är, han tror att det har med sin egen bild dvs min syn på mig själv. Gör jag rätt för mig och tar jag hänsyn, då är man arbetare.

Jag tycker att man först och främst skall vara just det, en arbetare, man skall ha knegat på ett jobb, man skall ha haft en lunchlåda, en chef som flåsar dig i nacken och inte haft flextid. Det finns en hel del andra saker också men ni förstår vad jag menar hoppas jag. Sen är just solidariteten, "det är kul att betala skatt", och hänsynstagande centralt i det socialdemokratiska budskapet.

En fråga som då pockar på uppmärksamhet är väl om man kan vara socialistisk politiker utan att ha arbetat?
Jag tycker inte att man kan dra direkt från en skola till socialdemokratiskpolitik, en arbetar rörelse utan att ha arbetat? Drar man direkt från skolan till arbetarrörelsen kan man inte kalla sig arbetare med trovärdighet, man vet inte vad det innebär att vara arbetare. Det är inte trovärdigt i mina ögon.

Men om man har knegat, haft lunchlåda och allt det där, då kan man stolt kalla sig arbetare.

Jag arbetar 0730-1630 varje dag, har lunch 12-13. Jag har i olika perioder varit arbetslös och jag har en oerhört trevlig chef. Jag kallar mig stolt för arbetare men jag är främst liberal.


Idag är arbetarnas dag. Jag minns den från när jag var liten och man fick röda tygfanor, av modell mindre men dock, fastlimmande på en blomsterpinne. Vi barn gick och viftade glatt med dessa tygstycken genom staden, vi visste att marchen slutade vid ett tivoli.

Arbetarnas dag är en tradition som är värd att bevara som den är. Det är en solidaritetsmanifestation och vart fjärde år är det en valmanifestation, så även detta år.

1:sta maj leder ofrånkomligen till bra känslor oavsett politisk övertygelse eftersom det är en helgdag. Ut och demonstrera eller umgås med familjen.

Jag avslutar som Jan Dolk gör:
"Gå nu ut och ta en promenad med eller utan flaggor."
Själv skall jag till min bror , R, för en bitmat med familjen.

Kent Persson säger att 1:sta maj inte är en högtidsdag för alla.
HBT-sossen har skrivit sitt eget 1sta majtal.

Skrivit i pressen: DN1 och DN2 och AB1 och AB2 och SVD

2 kommentarer:

Kenneth Ehrnstedt sa...

Vi skulle ju inte använda Wikipedia...

håller annars med dig, Arbetare är ett förlegat begrepp.

Kenneth Ehrnstedt sa...

Och ja jag tror du har helt rätt i att politiker som inte jobbat i "vanliga" jobb har en erfarenhetsbrist som är svårkompenserad, sen spelar det ingen roll om det är med egen lunchbox eller representationsluncher. Jag tror de har svårt att att förstå hur det mellanmänskliga spelet funkar på en arbetsplats, innehållet kan de nog greppa men inte det som kommer av erfarenhet. Blir de då sämre politiker? Ja i någon mening tror jag det. Att gå direkt från ungdomsförbund in i heltidspolitik är i min värld ingen bra start för en politiker som vill verka för sina väljare, men säkert för den som vill göra politisk karriär.