söndag 11 april 2010

Finns det en gräns för liberalism?

I ett tidigare inlägg skrev jag "men man kanske måte ta till extrema metoder för att lösa extrema situationer". Jag fick genast ett par mejl om detta vilket är, för mig med min lilla blogg, en "tittarstorm".
Enligt artikeln i aftonbladet är Torkild Strandberg för strängare kontroller om staten tillåter. Lars-Erik Forsgren är mot dessa verktyg.
Visst är det en svår fråga.
En hypotetisk stad faller samman på grund av droger och kriminalitet, vad gör man? Tvång eller frihet?
Jag vet inte om jag har tolkat Lars-Erik och Torkelds ställningstagande rätt, jag hoppas det, har jag inte ber jag om ursäkt.
Vad innebär det för mig att vara liberal?
Enligt nätet finns följande tolkning.
Jag vill att individen skall erbjudas flera möjligheter till val i sin vardag. Men vad gör man när det "skiter sig" i den hypotetiska staden? Skall man införa represiva regler för att skydda massan? Skall man offra friheten för alla och drogtesta och övervaka tills allt har löst sig? Men när allt har löst sig är det oerhört svårt att "gå tillbaka" till friheten tror jag. Eller skall man låta allt braka åt h-vete?

Idag tror jag i alla fall att de möjligheter som polisen har idag räcker gott och väl. Det är nog så att de inte utnytjar allt för att de är för att de är för få.

Mitt förslag till hypotetisk lösning är "Använd de verktyg ni har" men för att göra det tror jag att det behövs mer personal inte bara inom Polisen utan även hos Tullen och Åklagaren.

*korigerat stavfel och syftningsfel.*

Inga kommentarer: