fredag 15 augusti 2008

morgonen efter kvällen före

Puh... det vart inte mycket sömn som ni ser.
Men det var värt att bli väckt av sonen med frukost. :)
Sen att det saknades sked till cornflaksen och att kaffe var starkt nog att kunna laga hål i vägen med spelar ingen roll, det var äkta kärlek.
En jag känner, som är i samma ålder som jag, är gravid. Jag gratulerar henne, verkligen, det är ett livsförändrade tillstånd. Fast jag blev förvånad, hon vill inte ha något med pappan att göra... Jag vet inte om hon vet hur mycket det tar i tid att ha barn... Det verkar som om hon verkligen bara vill ha barnet för att "det skall man ha" och pappan fungerade bara som en varm spemadonator, nåja det är hennes beslut. Fast jag undrar om hon kommer att berätt för sitt barn sedan? och i så fall hur fungerar ett sånt samtal? Man kan bara gissa.
"-när du blev till var det ingen kärlek med utan bara beräkning"
Att vara ensamstående mor är inte lätt ens om man har hjälp av pappan i form av underhåll och en eller annan helg. Hon skall klara allt själv och jag hoppas faktiskt att hon inte kräver underhåll av pappan utan anger "fader okänd". Hon kommer säkert att vara tvingad att gå ner i tid på sitt jobb, hoppas hon tjänar bra, för att kunna "hämta och lämna"... för att inte nämna alla gånger hon är hema för sjukt barn (VAB) och så vidare och så vidare.
Vad tycker jag om det hela då?
Jo, jag tycker att den mänskliga driften att reproducera sig är oerhört stark men att den var såhär stark hade jag inte en aning om. Jag tycker att hon gör fel men jag har kanske en gammal syn på det hela? Vad vet jag...

Inga kommentarer: