Min son fyller år
Min son fyller nio år den 7/10.
Varje gång man ser dessa "födelsedags tindrande" ögonen på morgonen när man kommer in och sjunger blir man helt knäsvag.
Jag tänker tillbaka på när Alexander kom, kejsarsnitt, och allt runt om det och hur älskad han var då och fortfarande är idag. 9år? var tog de vägen? Herregud, de har rasat förbi med överljudsfart.
Igår hade han fest för sina kompisar och när jag som pappa i veckan skulle fråga "-vad skall ni göra på fredag?" i en from förhoppning att få höra något som innehöll orden "piratlek" eller "skattjakt" blir man lite perplex när man får höra "-Pappa, vi skall chilla"...
Den meningen gjorde mig genast 20 år äldre...... :D
Sen när det väl blev kväll och det kom frågor och "kittlingslek" från en av hans 12-åriga kompisar förstod man att "chilla" fortfarande inte är starkare än en närvarande vuxen....
Det blev en kittlingslek där den äldste var 44 (undertecknad) och den yngste 9 (min son). Svettigt men oerhört roligt, 7 personer i en enda stor hög på vardagsrumsgolvet där alla kittlade alla.......
Efter det så "chillade" VI eftersom alla var trötta efter leken, fast då var vi värda att "chilla".
För övrigt har jag infört en regel hemma för min son.
De är helt i sin ordning att misshandla svenska språket med ord som "typ" och intelligenta inlägg som "ba" men först när man kan språket. Jag vill inte påstå att jag är den bästa på svenska språket men jag anser att det skall bevaras.
Glädjande har min son accepterat detta och alla hans kompisar vet också hur viktigt det är. Antalet "ba" och "typ" minskar stadigt, "orka", "alvarligt" och "seriöst" i lösrykta sammanhang är i princip dött ut.
Sen om det rinner av dem som vatten på en gås så fort de går utanför dörren är tråkigt men jag hoppas lite fastnar i alla fall. Jag drar mitt strå till stacken.
Varje gång man ser dessa "födelsedags tindrande" ögonen på morgonen när man kommer in och sjunger blir man helt knäsvag.
Jag tänker tillbaka på när Alexander kom, kejsarsnitt, och allt runt om det och hur älskad han var då och fortfarande är idag. 9år? var tog de vägen? Herregud, de har rasat förbi med överljudsfart.
Igår hade han fest för sina kompisar och när jag som pappa i veckan skulle fråga "-vad skall ni göra på fredag?" i en from förhoppning att få höra något som innehöll orden "piratlek" eller "skattjakt" blir man lite perplex när man får höra "-Pappa, vi skall chilla"...
Den meningen gjorde mig genast 20 år äldre...... :D
Sen när det väl blev kväll och det kom frågor och "kittlingslek" från en av hans 12-åriga kompisar förstod man att "chilla" fortfarande inte är starkare än en närvarande vuxen....
Det blev en kittlingslek där den äldste var 44 (undertecknad) och den yngste 9 (min son). Svettigt men oerhört roligt, 7 personer i en enda stor hög på vardagsrumsgolvet där alla kittlade alla.......
Efter det så "chillade" VI eftersom alla var trötta efter leken, fast då var vi värda att "chilla".
För övrigt har jag infört en regel hemma för min son.
De är helt i sin ordning att misshandla svenska språket med ord som "typ" och intelligenta inlägg som "ba" men först när man kan språket. Jag vill inte påstå att jag är den bästa på svenska språket men jag anser att det skall bevaras.
Glädjande har min son accepterat detta och alla hans kompisar vet också hur viktigt det är. Antalet "ba" och "typ" minskar stadigt, "orka", "alvarligt" och "seriöst" i lösrykta sammanhang är i princip dött ut.
Sen om det rinner av dem som vatten på en gås så fort de går utanför dörren är tråkigt men jag hoppas lite fastnar i alla fall. Jag drar mitt strå till stacken.
Kommentarer